Ny roman

Rabarber-Harry vecklade ut sin väldeliga sjötunga över Diskborst-nejden, sedan åt han Nidaros-ulvens tjocktarm till lunch. Han rapade så det stod härliga till i sju mils omkrets. Femton vargar stack då upp sina yrvakna huvuden ur varsin sängkammarkista. De femton vargarna skreko i kör: "Bananer aphuvud flenskastrerad adelsnarkofan". Detta var anledningen till att en telefon ringde hemma hos Barbaros Ulfkula (109 år) i Ulfentunisina i Burpland. Telefonen ringde 92 gånger innan Barbaros svarade på språket flagrin, han sa (översatt till flenska): "Hej det är Margarin Dorotea Alzheimer Sturdotter, vad kan jag vara så gement djävlig att stå till spänst med?". Ingen svarade i luren på andra sidan, Barbaros dog av ångest, sedan var det tyst i åttiotusen år innan han begravdes av Beppur Bohinqa.

Detta som mina olika personligheter just enades om att skriva är början på en roman (en fantastisk roman, enligt vårt eget värdesystem). Den kommer att bli obligatorisk läsning i alla Toarps skolor och en 30 meter hög staty av boken kommer att uppföras på Toarps befrielsetorg.