Nyrekryterad: Kamelpungen

Motellet har en ny anställd: Kamelpungen. Dess arbetsuppgifter kommer att bestå i att skala potatis, trampa ned potatisskal i komposten, och allmänt se till att komposten mår väl.
Kamelpungen har sitt ursprung i 1800-talets Eritrea, men sen dess har resan varit lång, varierande och spännande fram tills den drömposition den nu äntligen nått.
Den gav sig tidigt, efter skolan i Eritrea, ut i världen. Den arbetade först som kalsongsömmerska i Abchazien, innan den fick jobb som dasstömmare i Moldavien. Sen var den en tid i Turkmenistan och arbetade som dödgrävare, vilket gav den en känsla för förmultningsprocesser. Efter en avstickare för en avfallshanteringskarriär i Argentina hamnade den i Ryssland där den gick långt som självlärd avloppsrensare. Där upptäcktes den av en sjökapten, Goljonskynol Partohovoltirytsky, som 1912 tog med den till sitt fartyg i Murmansk. Där fick den anställning som potatisskalare på ett fartyg, en karriärsbana den sedan framgångsrikt fortsatte på. Kamelpungen hade börjat förstå vad den var bra på, dess talang, dess sanna väsen. Detta med förmultning och potatisskalande var troligen dess kall, men dess liv kändes långt från fullbordat. Det var för mycket potatisskalande och alldeles för lite förmultning för att den skulle trivas i längden.
Det var under en tjänst på ett fartyg mellan Guhurpenpluqq och Qwaspjoldf år 1931 som den bestämde sig för att ta nästa steg i livet. Den var hungrig på att gå vidare, den ville vara vid en kompost.
I Azerbadzjan fick den så arbete inom parkförvaltning, och här fick den ofta vara i närheten av komposten och följa förruttnelseprocessen på nära håll. Där trivdes den bra.
En dag på 60-talet bläddrade den i en broschyr, med en reklamannons för en utbildning i kompostologi. Det var då den fick idén att utforska ämnet vidare, lära sig mer, och ansökte till skolan som låg i Sverige. Den var vid Klitoryds folkhögskola. Kamelpungen fullgjorde utbildningen som tog 10 år, och var klar 1974. Det var mycket teori.
Efter examen har Kamelpungen arbetat som kompostolog vid diverse trädgårdar, parker, skogsbruk och lantbruk, mest i Sverige men även på Cooköarna på 80-talet. Den hade det bra materiellt ställt och kunde skaffa sig en fancy plastpåse att bo i. Den hade på 90-talet ett nyblommat intresse för turism och tog tjänstledigt för att gå en berikande tvåveckors distanskurs i turism på universitetet i Hor 1995.
Men något saknades. All utbildning hade vidgat dess vyer, och den tyckte om arbetet som kompostolog, men den saknade det fysiska arbetet. Den drömde sig ibland tillbaka till de fysiska arbeten den haft när den var yngre. Pungens uppgifter var nu enbart av akademisk art.

Pungens uppgifter var nu enbart av akademisk art.

Den ville arbeta vid någon form av turistanläggning, fast med komposter och inom något med potatisskal. Det var dess dröm.
Det var på en kompostmässa i Hannover i våras som den genialiske head-huntern Josef Knopp hittade den. Knopp anlitas ofta av mig (Tord) för att hitta rätt personer. Knopp uppmanade Kamelpungen att söka heltidstjänsten jag (Tord) utlyst med arbetsuppgifter som huvudsakligen kompostolog, kompostskötare och komposttrampare, men också med inslag av potatisskalning, avfallshantering, dasstömning och dödgräveri.
Trots över 300 sökanden, av dessa 30 kallade till intervju, var valet ändå självklart. Jag (Tord) häpnades, inte bara av det gedigna cv-et utan även av Kamelpungens prestation på intervjun. Med den breda bakgrunden, den praktiska erfarenheten, den kvalificerande utbildningen, den teoretiska kompetensen och det allmänna intrycket av att detta var en pung att lita på, var valet lätt. Med en sådan pung vid potatisskalaren och vid komposten känner sig en motellägare trygg.
Kamelpungen har slutligen landat. Den får bo i sin plastpåse inomhus. Den har livstids anställning.